Om exakt en vecka åker jag till varberg. Stället nere i västkusten jag åker till varje sommar. Jag längtar så himla mycket! Även om det kommer kännas konstigt att inte bo i någon av de två vita husen min mormor och morfar ägde. När min mormor blev svårt sjuk och gick bort i höstas så var de tvugna att sälja de. Jag saknar henne så mycket att det gör ont. Så många gamla minnen. Som för några år sen när jag var i varberg i flera veckor och bodde med mormor och morfar. Vi gick upp tidigt på morgonen och gick ner o badade och åt frukost på stranden. Mormor och jag gick på en växktkurs och gick runt och kollade på blommor. Då var det också en journalist som interjuvade mig och vi hamnade i tidningen. Det är svårt att gå vidare, att förstå. Att hon är borta. Jag älskade henne så mycket. Hon var verkligen världens bästa människa. Varje gång jag tänker på henne vill jag gråta. Smärtan är för stor. Jag önskar bara att hon fortfarande levde.

I alla fall så längtar jag till varberg, stället där mina barndomsminnen finns. De fina stränderna, det oftast ganska kalla saltvattnet, maneter. Cykla in till stan och gå runt. Även om mycket har förändrats så hoppas jag att det kommer bli bra ändå. Livet går vidare, vare sig man vill det eller inte.

Bilder från förra sommaren.







ser ut som en kossa men whatever..